Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Döden är ett svin

Döden kom på besök inatt

Igen

Jajamensann
Vi har setts förut, han o jag
Men då fick han nobben
Han kastade mig under en spårvagn för 20 år sedan
Den fick tag i min jacka, drog den över huvudet och släpade mig genom en tunnel

12 brutna ben och halva ansiktet bortskrapat

Tack för den, du!
Det knakar så hårt i skelettet när jag går att folk tror det är skottlossning och kastar sig
Brudarna säger "Jag gillar en man med ärr i ansiktet.
De visar att han har levd"
Sen springer de
Kräkande

Tack, Döden

Men jag finns kvar
Det har jag gjort länge nu

För länge!

Kroppen lever men känslorna dog den dagen
Han gick inte tomhänt ifrån mötet med mig

Det gjorde jag

Glädjen som svepte över mig när jag såg på honom igen i sin stilig silhuett är lätt att beskriva

Jätteglad

Jag sköt tillbaka stolen med ett skriiiiiiiiiiii
Fuck you, parkettgolv, om du får repor

Jag ska dö nu

Jag tittade runt för att ta adjö av rummet som hade varit min isoleringscell i så många år
Det var då jag märkte att klockan hade slutat både ticka och tacka

Kallt var det också

Jag öppnade armarna och gick fram
"Här är jag, ditt jävla svin"
Sa jag
Inget kvar att förlora hade gett mig mod

Jag tittade efter hans ögon men våra blickar möttes inte

Han såg över min axel

NEJ!

Om inte mina känslor hade dött den dagen hade det varit tufft
Oliver, min miniatyrpudel
Min tröst
Min vän
Min enda

Stönade till och låg livlöst på golvet

Tick-Tack Tick-Tack Tick-Tack

Jag vände mig mot döden för att fråga varför han inte ville ha mig?
Varför ville han ha den sista som fanns kvar som var varm?

Men han var borta

Igen

Jag finns kvar
Det kommer jag att göra länge

Alldeles för länge!









Fri vers av Robbox
Läst 284 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-09-19 06:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Robbox
Robbox