Följer du mig hem?
mörkret skrämmer mig nog än,
inte för de och det som det döljer
utan för att jag lätt förlorar mig själv,
kryper in och omfamnas av nattens hölje

Håller du min hand?
även ensamheten skrämmer ibland,
tvingar mig att se min verklighet;
en verklig ö med en verklig klippkant
och på klippan ser jag min dödlighet

Lämnar du mig sen?
sanningen är att jag ej är rädd
att jag kan luras av mörkret och kylan
men jag är egentligen inte den som räds
och jag är stolt över att hålla min egna hand