-Hämtar du lakan så tar jag fram tältsängen?
Och jag tror att vi båda tänkte samma sak när han kom på att det bara fanns lakan till den ena sängen. Behövde vi verkligen bädda den andra sängen?
Ut i mörkret med ett par för stora träskor gick jag och i ljuset från utomhuslampan på väggen såg man att det var blött i gräset. Jag gick ut till den andra stugan som bara användes när han var här med sin familj. Jag låste upp dörren och gick till rummet längst bort där han sagt att det skulle finnas. Motvilligt plockade jag ihop ett underlakan, två örngott och ett påslakan till mig själv och gick in till Honom igen.

Vi klädde av oss i mörker. Hans konturer var det finaste jag någonsin sett av en killkropp. Jag la mig på tältsängen som stod så tätt intill hans säng att inte ens ett papper skulle kunna komma emellan.
Hela tiden pratade vi om allt som går att prata om och sakta, utan att jag först la märke till det, flyttades våra huvuden närmare och närmare skarven där sängarna möttes.

Hans tandkrämsandedräkt i mitt ansikte. Tillslut så nära att våra nästippar nuddade varandra. När någon av oss pratade kände jag ibland hur våra läppar snuddade vid varandra för noll komma en sekund. Nära närmre närmast och då.
-Kom upp och lägg dig här istället, sa han medans han utan att vänta på svar flyttade närmare väggen och lyfte på täcket.

Under hans täcke var det varmare än under mitt. Våra ansikten letade sig snabbt tillbaka till närheten som var innan. Och där låg jag. Under samma täcke som en främmande kropp men ändå inte och drog handen igenom hans hår som jag aldrig känt på förut.

Hans varma mage mot min, benen ihoptrasslade med varandras och hans fuktiga läppar mot mina kändes så jävla rätt och jag ville alltid somna till det här.