Vandrar samma förhäxade väg hem som så många gånger förut
Vägen är mörk men jag är ändå flera nyanser mörkare, smälter nästan in i natten
Låtsas att rökmolnet från mannens cigarett framför mig är en virvlande isvind
Även fast det inte ens är november än
Ser den stiga, krumelura sig och blekna ut, suddas ut som på ett svart ark
Och jag tänker att, det är nog sådär det hade sett ut om jag blåste ut min kalla, kargade själ i luften genom ett djupt halsbloss
En halvljum septemberkväll
Hur kölden hade spridit sig i luftrören, fått näshåren att stelna till av giftet

Sitter i soffan fast vid infallet att titta på Fucking Åmål-klipp på youtube, tänka på ungdomen och alla bloss jag aldrig tog, alla hjärtan jag aldrig krossade och alla fyllor jag aldrig utsatte mig för
Fast, det är på ett sätt lite najs att revoltera som 17 år svart och svår när man är över 20 jordsnurr
För det jag bär inom mig, det är mycket värre än giftiga rökmoln, alkohol och svek
Svartare än min osynliga silhuett i natten

Fan, min själ sprider nog med gift som det är