Du är alltjämt oförändrad
såsom den jag älskade
från början, och igenom alla åren
har din kärlek bara blivit vackrare,
som om det faktum att jag älskat dig
mer än nån annan och för alltid
stadfäst och bevarat såpass väl din skönhet
att den endast tilltagit med åren
med vår ömsesidiga och långa mognad.
Hur många år har nu passerat?
Inte mer än bara några evigheter.
Ditt behag och charm fanns där från början
lika pålitligt och säkert som min uppriktiga ärlighet
som aldrig slaknade det minsta under alla dessa år.
Ditt leende fanns där från början som en soluppgång
som aldrig upphörde att genomsyra generöst mitt liv,
och även om du hade efterföljare
förblev du alltid grunden för min kärlek,
som jag alltid kunde fortsätta att bygga på
i ständig utveckling och expansion,
blott för att ständigt växa i sin livskraft
i kontinuerlig och mirakulös förnyelse
själv transcenderande i sin kontinuitet.