I spegeln ser jag maffiga köttstycken
på skrivbordet ligger urklipp
kranium med blomkransar
kotor och stolthet inristat
Med salta havsögon stirrar hon ut i dunklet
lyktor liksom stjärnorna
lyser gatan

Gatans grus skulle hennes sulor masserat
nästa dag är hon borta
hon vilar nu bortom det vi andra inte ser
hon ville bära blomkransar utan infami