hur har jag svävat så länge
i en obevakad svart rymd
tvinnande långa sammetsband
runt mina fingrar, mitt hår

trots att jag hela tiden känt
att du burit mig som blommor
lagt ditt hjärta som en hjälm
över mitt kristallklara skallben

tystnaden har varit bultande
jag lutar mig försiktigt bakåt
tills de röda banden brister
vinkar sakta som sorgset blod