Jag kan inte komma från den sanningen. Det som är jag. Tappade bort det som är viktigt. Glömde min väg. Förfördes av det mörker jag valt. Vi är alltid ensamma när vi bryts. När det inte går att ljuga bort det onda. Älska bort det fula. Tvinga ihop det som smulas sönder vid beröring. Men det är aldrig nog. Smärta är beroende. Att ge upp bjuder upp till dans. Sveper upp fönster och sparkar ner dörrar. Vi är aldrig ensamma när vi byggs ihop. Vi måste bara våga be om verktyget..