Horisonten - strålande strålar
viskar olycksaligt ovisst
om morgondagen
över spillror i sängen
kring din skälvande kropp

ryster gör den
brister gör den
för en lem - ett hjärta
drivna bortom vansinne -
saknad och förtvivlan
bortom allt förstånd

Efter dina tårar - efter dina nej
milda, stumma eftergifter
som att du - inte ville skrämma mig

En dimmig horisont
över spillror som förut varit hopp
över slagen kärlek och en krossad flicka
som reste sig för att älska vidare
med det vackraste hjärtat härdat i aska
och minnen i en dyster tråd om halsen

En dimmig horisont
över en krossad kärlek och tusen förlåt
över spillror av pojken som aldrig blev en man
som stannade i växten
ungefär halvvägs
vid de goda förutsättningarna
med minnen i en rutten tråd om halsen