Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mentala balkonger

Min kropp;
en otät stuga i skogen
det är något som slingrar och river
trängs med mitt blod
stretar emot, pockar på, fyller upp.

Mitt i natten;
ett skenande hjärta,
alla liv som jag rymmer i krig och kaos
de sparkar och slåss om en plats,
där ingen annans flagga redan står.

Om jag kunde;
borra hål i mig själv
hälla ut det som är för mycket
- kanske i hinkar att ställa på vinden
eller begrava på en plats utan namn?

Plötslig insikt;
jag är allt och inget
mitt hus rymmer mentala balkonger
skapar rum för ett själsligt kollektiv
- bygg ut, släpp in, bli kvar.







Fri vers av Margaloo
Läst 310 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-10-10 22:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Margaloo
Margaloo