Älskade Mamma eller ja MAAAAMMAAAAAAAA............

Känner mig starkare än någonsin men samtidigt så oerhört svag i kropp och själ, ett oerhört hat för att livet inte velat dig väl.
Samtidigt tänks: vad skulle lilla jag ha gjort, allt har gick så rysligt fort.
Jag har fört fram mina ord och tankar till dig, vet att du blev glad av att höra från mig.
Många frågor eller ej, känns bra att bara fått äran att träffa dig.
Just nu är största frågan,varför får just du lida den största plågan.
Mamma, jag lider så förbannat med dig......

Att du förstod min godhet när vi träffades och jag höll din hand, det bär jag med mig som tecken på vårt biologiska band.
Kommer aldrig att få veta vem du var men som en glimt av dig, jag din dotter lever kvar.
Nu sitter jag här och bara hoppas innerligt att du snart får ro, på en mycket härligare plats du sen får bo.
Att ligga och vänta in döden med slangar som sällskap är då inget värt, i himlen får du ro och kan göra allt du har kärt.

Snälla Eha, min estniska biologiska mor nu hoppas jag du somnar in fort och att du sedan väntar glatt på mig vid himmelens port.
Då tar vi en redig sup och skålar glatt och jag ska visa dig vem som är dansbandens skatt!