Du minns kanske inte vem jag är, men så har jag ju inte funnits där. Där i ditt liv, i din närvaro, vid ditt hjärta, men kanske var det bäst så om ditt liv var fyllt av sorg, ondska och smärta. Att se dig, att möta dig här och nu, att veta att min riktiga mor det är du. Det är en stark känsla som får mina ögon att tåras. Både av glädje och sorg, glädje för att få mitt sökande efter blod och kött bekräftat och sorg för att jag inte funnits där och kunnat hjälpa dig när du kände dig fast som i en borg.
Jag klandrar eller beskyller dig ej, för att du inte fanns där utan istället lämnade bort mig. Jag tycker att du gjorde helt rätt, du hade kunna välja att göra på andra hemska sätt. Men du hade nog dina skäl, jag fick det bra hos en familj i Sverige där jag haft det mer än väl. Läsa, skriva och digga en och en annan skiva, blond, blåögd men inte blyg, glad, öppen, empatisk och stark som det starkaste tyg. Det är egenskaper som du skänkt mig, du min mor som här ser en tjej som nu är rätt stor. Jag har alltid haft min tro om att du lever och finns därute någonstans, jag har varit beslutsam om att jag vill möta dig om det skulle ges en chans.

Jag älskar min familj i Sverige, men jag älskar också dig mamma för du har alltid funnits i mina tankar och i mitt hjärta, fastän jag inte vetat någonting om dig har jag känt en oerhörd saknad när jag känt sorg och smärta. Du Eha Keel har gett mig mina grundegenskaper och livet, medan de i Sverige har lärt mig sådant som ej i böcker finns skrivet. Jag lever och bor, jag växer och gror och jag kommer aldrig glömma vem som sådde detta frö och den dag jag står vid herrens port kommer jag tänka på dig, du som gav mig styrka att leva och att vara en modig tjej.
Så många gånger har tårarna som floder på mina kinder runnit, jag har känt mig vilsen och inte vetat om jag levt eller ut i rymden försvunnit. För mig har det inte räckt med att ha någon form av” kopia”, även om de har tagit hand om mig så jag fått leva uti det fria. När jag nu ser att det finns en mor av ”äkta” vara så börjar mina tankar kännas klara. Jag känner åter igen styrka och mod, ja när jag ser den kvinna som kämpat och som är av samma kött och blod.

Om under kunde ske, skulle du mirakel få se. Jag skulle ta din hand och tillsammans kunde vi fly till ett annat land, jag skulle önska dig väl måendet och din styrka tillbaka, då kunde vi ta igen allt vi missat och mamma ingen skulle någonsin dig något ont få orsaka. Slutligen vill jag tillägna dig min älskade mor Eha dessa vackra rader tagna från en av Sveriges mest folkkära artister Lars Berghagen, raderna får tala för sig men jag valde dom med hjärtat för du liksom jag är en kämpe, en fighter.
”Du som vandrar genom livet utan glädje i din sorg, du som känner dig så ensam där du går, även jag har vandrat ensam jag har gråtit mång en gång det har ofta hänt att vintern varit lång. Du som nästan slutat vandra, du som nästan slutat le sakta läker dina sår om du hoppas ska du se, att snart ska träden åter grönska. Det du önskar kan visst ske snart kommer nog din vår, om du hoppas ska du se”

Kämpa på nu morsan, jag vet att det är hårt och för mig är det otroligt svårt. Jag vill kunna göra allt för dig men jag får nöja mig med att hålla din hand och att sakta lunka iväg till rökrummet ibland. Eha Keel du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta fast på sitt egna lilla vis och morsan du har tur för dig kan jag aldrig ge ris.