jag vill säga att
jag vet inte
hur det blev
och varför

det kan man aldrig veta

hur tiden gör oss
till dem vi är

långt därinne finns
ett barn som ser
det inte andra ser

där finns en väktare
som öppnar sin själ
när tiden är inne

långa purpurfärgade
slöjor böljar
fram och tillbaka

de manar till lugn
i en tid som denna

jag ger dig mitt hopp
i en blixtrande stund
är vi där igen

du kan flyga utan vingar
dansa utan några ben

allt är ett skådespel
utan dess like

tills väktaren somnar
med barnet i sitt knä
drömmen omsluter dem båda