Jag tänker på dig ibland
ditt fina sätt och din
fransk brittiska humor

det var då på 70-talet
Annika var med
ni undrade om
hon var timid
då hon undvek kindpussar

du räddade mig från honom
som hela tiden ville tända mina cigaretter
du sa: you seems to be to well protect!

vi gick hem till dig på Rue Nollet
du bjöd på pepparmint te
och min onda mage tog rast
Yellow Brick Road spelades i bakgrunden

du berättade om alla dina resor
hur du älskade La Reunion
inte visste vi då

att du skulle träffa en kvinna därifrån
få två barn och sedan bli sjuk
att jag skulle flytta till Stockholm
starta mitt liv där

sista brevet, du skrev att din sjukdom
kommit tillbaka.

länge visste jag inte vad som hänt
inga brev kom längre
Dominique visste inte var du fanns
jag ångrade att vi inte åkte på ett
av dina barns dop.

men, livet kom hela tiden
emellan
jag trodde alltid att
du klarar dig.
det gjorde du inte

jag fann V.
från La Reunion på nätet
nu är vi vänner

och jag vill be om ursäkt
för att jag inte i tid förstod

vikten av allvaret i livet
och vilken fin vän du var.