Idag skickar jag dig ett brev
Fast jag fortfarande önskar jag kunde gjort så mycket mer
Med vita blommor skickar jag dig ord
Tills rosenblad släpper sina tag

Jag skulle alltid ha tid för dig efter sjunde november
Alltid tid att gråta för dig
Och jag gråter fortfarande, en tår i sänder
Under brovalv, under vikten av att aldrig lära mig nåt nytt

Regn som avtar och jag isolerar med musiken
Du hade ditt berget,
med dinglande ben
Alla har vi väl speciella hål för vår alldeles unika ensamhet

Det är höst och blommorna har slutat slå ut
Dom jag lägger på din grav kommer frysa inatt
Ända in i saven känns hur ingen,
att ingen ännu är som du

Kassörskan farfar försökte rekommendera mig för,
hon önskan mig trevlig helg,
och jag ler
Låtsas att jag har nånstans dit jag är på väg

Jag rycker upp rockslaget
Tiggaren ser mig
Hon ler och ber om lite mer
Jag tror hon ser, jag tror hon vet

Jag skickar dig hälsningar,
med varje bukett,
med varje stund i tystnad vid din sten
med varje viskat ord, nervtuggandes på en cigarett

Och i din grav är du inte ensam inatt
För där står jag kvar
Och jag har alltid tid för dig,
numera