Utan att veta den andre kan finnas
Du är där så självklart du är där så starkt
Utan att veta hur jag dig kan minnas
Du finns där det innan var ödsligt och kargt

En motpol en annan en främmande man
Du drar i mitt motstånd du drar mig mot nå
Jag värjer för bilden av mig som är sann
Att annan är trygghet och möjlig att få

Som skaren som brister gnisslar och skär
Som blåvita ljuset från månen på snö
Du utmanar bänder öppnar och lär
Ett skogsrå i svart egentligen mö

Var landa? Var andas? Var stund vill jag ha
Jag girig med fingrar jag öppnat ibland
När rädslan vräkt känslor jag vågat att ta
Du flyr mellan fingrar som oönskad sand

Jag önskar jag hoppas men vågar ej se
En framtid där du faktiskt bredvid mig finns
Att önska och våga är att olycka be
Jag undrar just nu hur jag framtiden minns