En halloweendikt...lite makabert men ändå vackert...
De älskande under månljuset
Månskenet faller och fullmånen ovan mig förfaller ännu mer. Precis, som mitt skrumpnande ansikte som ligger här under jord. Min utmärglade kropp som till och med maskarna värjer sig ifrån. Jag är varken vaken eller i sömn men min hörsel är stark.
Säg mig, är det ett krafsande ovanför som jag hör?
Kroppen är intorkad men själen intakt. Jag har inte längre några organ men min längtan är lika stark som förr. Det jag har blivit vägrar att dö. Min borttynande kropp känner samma begär som din.
Säg, är det inte ett krafsande ovan jag hör?
Din längtan som vill möta min. Jag har kallat på dig, med min längtan och lust. För att du ska hjälpa mig upp härifrån. Stilla min längtan efter ditt blod.
Min älskade, du har kommit till mig!
Dina fingrar gräver i iver sig närmare ned till min grav. Du styrs av samma lust och törst som jag. Snart känner jag dina svala naglar mot mina ben, när du drar av mig täcket av jord.
Äntligen, min älskade kan vi förenas och återförenas till ett evigt liv.
Fri vers
av
Katinka
Läst 533 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2015-10-29 22:46
|
Nästa text
Föregående Katinka |