Om näktergalen sjunger vinter
har själen blivit glad vår

om januari ser ut som gråsparvssprinter
har näktergalen tagit oss förbi en bår

Rapsfälten är lent honungsgul idyll
det var där den sjungande fågeln strutta
och flög upp i ett träd med guldiga lövs kula

för det mysiga kuttret att färdas mot i tyll
och så gick den fram för att kuttra
den mondäna tanten sa >>fult är att strula>>

och så tog hon fram gaffeln och gafflade
snattra, sa hon, snattra, håll inte i gaffeln
lägg du benen på ryggen

om näktergalen vill sjunga tappert
för att hennes vän i husträdet ber om snattret

bortanför det fjärran för det nära och kära rappet
ser de sig vara tillsammans utan nåd och höra tjattret

och så tog hon tanten fram plåstret för såret
sa att nog kan vardagen vara dyster och mystik
och då hålls det med som sig bör dras i en klok tråd

fågeln är bara en tyllkasper och mår rätt
rund och mjuk hänger så rustik
lyssnar på och rör sig efter alla goda råd