känslan som kom
där framför fönstret
så naturligt
men ändå oväntat
så plötsligt
men ändå
som om hela mitt väsen
mitt jag
min ande och min kropp
min vindburna själ
hade väntat
i en begränsad evighet
instängd i en förgård
oinsläppt till något större
som bara hade anats finnas
djupt i mitt längtande inre rum
som en tamfågel i bur
någon plötsligt öppnar luckan för
att känna sådan oväntad lätthet
att tårar av glädje börjar födas

närvarande

som att ha varit på flykt


inte kunnat känna annat än
sann lycka
och djup tacksamhet
allt efter denna första känsla
då jag plötsligt var
hemma