parketten brukade knarra
när jag tassade upp
ur sängvärmen
alla ljusa helgmorgnar
när jag var liten

jag fann dig alltid
mitt i tidningsbläddrandet
och jag kröp upp
i din famn
din sträva stubbkind
mot min lena barnakind

alla gånger jag var sjuk
och du strök bort baciluskerna
när vi bakat kanelbullar
och kollat på Mumin

skogspromenaderna
när vi alltid sjöng
din påhittade sång
och drack blåbärssoppa
på vårt hemliga ställe

du höll mig alltid i
din trygga pappahand
och i mellanrummet
mellan våra händer
stack jag in min frusna tumme

jag kiknade av skratt
varje gång du räknade mina tår
och fick dom till 4 och en halv
varje gång
för lilltån räknades ju bara som halv

Pappa,
alla ljusa barndomsminnen
våra speciella stunder tillsammans
som fortfarande är det tryggaste jag har
jag önskar att du var hemma lite mer
att du kunde se skillnad på mina kompisar
och fråga hur det gick på proven

men fortfarande är det bästa som finns
att springa och krama dig
när du äntligen kommer hem
och känna
din sträva pappakind