satan vad ont det gör
fortfarande
inte alltid,bara då och då
när jag tvingar mig själv
att minnas
jag liksom tappar andan
varje gång

allt som var vi
alla minnen som jag vill glömma
men som jag
vårdar så ömt
för...jag vet inte
jag kan inte släppa
vågar inte släppa
han
som rusade
genom mitt blodomlopp

jag tror någonting
förändrades
när han planterade
sina fötter
i mitt hjärta
för när han gick
följde aldrig
de djupt rotade
rötterna med

och nu
vet jag inte om jag vågar
dra upp honom
med rötterna
längre