Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag önskar jag vågade dra loss honom från mitt liv för gott

satan vad ont det gör
fortfarande
inte alltid,bara då och då
när jag tvingar mig själv
att minnas
jag liksom tappar andan
varje gång

allt som var vi
alla minnen som jag vill glömma
men som jag
vårdar så ömt
för...jag vet inte
jag kan inte släppa
vågar inte släppa
han
som rusade
genom mitt blodomlopp

jag tror någonting
förändrades
när han planterade
sina fötter
i mitt hjärta
för när han gick
följde aldrig
de djupt rotade
rötterna med

och nu
vet jag inte om jag vågar
dra upp honom
med rötterna
längre





Fri vers av livräddaren
Läst 1115 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-05-20 10:29



Bookmark and Share


  Propella
Ja visst gör det ont. Jag känner din smärta i varje ord, för den här texten är skriven med en innerlighet som är snudd på berusande.
2006-05-23

    BrokenHearted
klart du vågar!! jag vågade, jag vet hur det känns...och nu är man så glad att han är borta!!!!!!!! come on girl!
2006-05-21

    vilsen
du klarar det, du kan dra bort honom !!! och om du någonsin tvivlar så finns jag alltid här, stark för din skull. låt det nya växa i dig, inom dig. lev fri, med gamla erfarenheter! jag älskar dig snäckan . det är ett faktum.
2006-05-20

  madinsane
våga, våga, våga!!!
ogräs ska plockas bort med rötterna..
då får där plats för någonting nytt att rota sig.

igenkännigsfaktorn är iaf hög.
been there, done that, liksom..
2006-05-20
  > Nästa text
< Föregående

livräddaren