Ibland kan jag sakna tiderna utan telefon då ett fördjupande umgänge skedde per brev.

Att skriva brev till någon kär och uppskattad person var ett sätt att vara tillsammans med den personen på. Jag bemödade mig om formuleringar och innehåll, om disposition och  brevets utseende när det gällde handstil och papperskvalitet.

Glädjen att få ett långt innehållsrikt brev tillbaka var stor. Tankarna på nästa brev fanns hela tiden. Det var en fridfull stund att få sätta sig i lugn och ro och umgås per brev.

Jag glömmer aldrig mammas brev till mig som sexårigt krigsbarn. Hon skrev med versaler och med teckningar mellan orden. Mina brev refuserades tyvärr och sändes aldrig för att min stavning inte var perfekt. 

Jag tycker fortfarande att handskrivna brev är finare än brev som skrivits på maskin eller skickats som mail.