Min tanke den går till min bortgångne Far.
När jag ensam här sitter med det jag har kvar.
Säg vad hade han gjort, ställd vid min situation?
Kanske ryckt lätt på nacken i ren abstraktion,
och sagt till mig att just i min situation,
fanns en lösning som ej heller kom ifrån Fadern,
att följa min vilja ej alls nån som skvadern.


Att visa att styrka är plikt och de seder,
där lycka och välgång de stavas som heder.


Förlåta att han ej alltid så närvarande var,
och be mig att tänka på de som jag har kvar.
Han ger mig nu kraften just den som jag saknat,
erinrar mig sant att den finns när jag vaknat.


”Min son se nu upp och stå stolt för din far,
ty du är ju sonen blott en som är kvar.
Ta hand om de dina och vårda dem väl.
För min son, det är bättre än bittert farväl.”


”När du enat och helat din innersta skara,
ja först då kan du tänka på slutet, att fara.
Men jag finns där intill dig och hjälper dig hinna,
just den väg du skall gå för att enheten finna.”


För släkt som är söndrad av bråk och förtal,
finns det bättring och fröjder och faktiskt ett val.
Se bort ifrån stunder och livsmelodram.
ty släkting och annan behöver din kram.
Till min far

2015-11-08
Copyright" (©) Peter Boman 2020-12-17