Bilden av vad verkligt är förvreds,
utanförskapet blev tydligare än förut.

En hydda i skogen kändes mera trygg,
allt som var av värde låg i rännstenen.

Kråkan hade till sist åkt ner i dikets dunkel,
att bli vuxen var det sämsta man gjort.

Inget tycktes tvätta bort det grova saltet,
som sved i mina öppna känslomässiga sår.

Förlusten av saknad kärlek obesvarad,
och samhällets hån mot den minst kända.