Igår släpptes min diktsamling, eller jag gick ut publikt med att den fanns. Fyra provtryckningar blev det innan jag var någorlunda nöjd. På de första två hamnade bokryggtexten på bokens baksida och inlagan var i stort sett oläsbar, texten var på tok för liten. Det var en massa små grejer som bara blev fel. Frustrerande saker som jag inte riktigt visste hur jag skulle fixa. Men man lär sig. Man gör om. Man justerar lite, pillar, grejar, googlar, läser, frågar och skickar efter ett nytt provtryck. Och till slut så, hoppas jag.

För jag har faktiskt inte sett den allra sista tryckningen ännu. Och nu oroar jag mig lite – fel, jag oroar mig rätt rejält - för att texten ska ligga fel som på de första tryckningarna. Att jag dabbat mig på ett gigantiskt, eller på många små sätt, och nu går det ju inte heller att ändra mera. Men jag tror inte det, att jag på något sätt fuckat upp. Jag har inte ändrat själva layouten, avstånden på texten. Allt jag gjort är att skriva om baksidan och ändrat något i inlagan, men som sagt man kan aldrig veta. Rätt vad det är har jag skickat in fel version av omslag och inlaga. Nej, nu får jag sluta noja, den kommer se ut precis som jag ser den i Publisher på min dator. Men, man kan ju faktiskt aldrig veta…

På måndag, senast efter 15:00 bör jag höra ett vildsint morrande, en smal kartong kommer till hälften passera genom postinkastet innan Wiggo punkterar kartongen med sina bländvita tänder och bestämt drar in paketet, ner på hallgolvet för att förgöra det. Jag får försöka vara på tårna då helt enkelt.

Spännande ska det också bli att senare -förhoppningsvis- få höra av några som läst vad de tyckte om Mittemellan. Jag har verkligen ansträngt mig, försökt vara generös med mig själv och göra mitt allra bästa. Det är mycket känslor i den, precis som poesi ska vara enligt mig. Och de allra flesta texterna i den är subjektiva och med ett tydligt underifrånperspektiv. Men jag tycker ändå att de har ett allmänintresse, det är det Ekelöfska, min botten är också din botten. Jag skulle nästan vilja kalla det klassisk arbetarlitteratur då ett helt kapitel dessutom rent direkt beskriver arbetet i äldreomsorgen. Ja, de som läser får se.

Kommentarer från förlag och lektörer har i iallafall varit positiva. Några lektörer var tillochmed förtjusta, som de uttryckte sig. Men vi får se vad de som läser tycker. Text, litteratur, musik, konst, målningar, allt är en fråga om tycke och smak. Om det inte är sådär självklart bajsdåligt då.  Men, som sagt var, jag hoppas den når fram. Att den som läser grips tag av en eller flera texter i den. Att den kan förändra läsarens inre, om så bara för någon tiondels sekund. Åstadkommer "Mittemellan" det har jag lyckats och kanske också läsaren då känner att det var värt det på ett sätt. Tiden. Hundralappen.

Löpningen då? Jo, ett mycket lugnt långpass där jag försökte hålla nere pulsen i blå zon under hela passet. Wiggo följde med dryga 14kilometer och sedan stack jag iväg för ytterligare 8 kilometer och lämnade en mycket grusig och grå hund hemma. Det började regna efter jag varit ute en timme vilket inte direkt stör mig, men när vinden dessutom börjar tillta då sjunker min moral rätt snabbt. Jag genomförde ändå det jag planerade. Sjublöt men inte särskilt stel eller trött. Nu dusch, mat och några öl. Go helg på er!

Antal km: 22,14        Min/Km:6:16   Dagens läxa: Love the bomb