Jag vänder mig om bara för att finna
jag, och snor genast tillbaka
möter, utan att befrias minsta centimeter
från trycket där jag ligger
madrassen jag gjort till min
den rymmer ingen nåd
hur än Spotify Strömmar Genesarets sjö
ingenstans finns det att sjunka undan
ingenstans att fly
Tempur har anhållit mig
efter allt mitt självtjallande tjat
och jag ber om mörkläggning
ber om att med min svett få töas
åtminstone tryckavlastas
Dimma, fasa ut!
Befria mig från den här befängda verkligheten
jag snor åt andra hållet
drar benen mot hakan
och kilar in händerna mellan knäna
lyssnar på pulsen, hör hur Höglund sjunger
Mina minnen är som körsbär i punch
där möter jag mig själv
och skakar över insikten
hur sanningen inte rymmer annat
än exakt detta, jag