jag mötte upp henne på en bar på söder
och jag såg redan innan jag nådde fram
att hon var lika tom som glaset framför henne
och alla tårar var slut

hon hade så många frågor som hon visste
aldrig skulle bli besvarade men ändå
såg hon mig i ögonen och bad mig förklara
hur något så fint kan försvinna så plötsligt

helt utan förklaring dessutom
och hon beställde in en öl till för hon
orkade inte sitta sysslolös
och hur kunde han bara lämna henne såhär

ölen hjälpte inte och jag försökte krama henne
men kramarna gjorde ingen skillnad
för jag var inte han
och ingenting jag sa spelade någon roll

när jag satt där bredvid henne i baren
med en lugnande hand på hennes rygg
så försökte jag tänka att jag
iaf inte gav hjärtat till någon som kunde ta sönder det






















men egentligen så vill jag inget annat än att gå sönder