Jag hade en text, jag hade ord.
Där någonstans i hjärttrakten satt de, väntade på att få flyga fria som fåglar.
Väntade på en chans.
Jag var så rädd för att låta de flyga, så rädd för hur de skulle bli behandlade i världen. Men de var tålmodiga, övertalade. Visade sin styrka. Min styrka
Så jag släppte dem fria, blottade mitt hjärta och min själ för den som ville se.
Vissa förstår inte, andra hyllar. Andra ser dem flaxa förbi utan närmare tanke.
Det är en stor värld, förhoppningsvis hjälpte mina ord någon.
Mycket kärlek till vår vackra men ack så trasiga värld.