Dimma över lilla, stygga Blekinge
Om staden lever,
så har jag glömt bort den
när den försvann för mig

Och jag fortsätter i det där trasandet
jag fortsätter i blinda dimman
se ett ögonblick framför sig på vägarna
det ska göra ont nu, på nåt sätt

Jag kunde ju lika gärna göra färdigt det
när jag ändå sabbat det själv
och jag kväver mig nu
på klumpar i min hals

Kollar i dimman nu
för hon är vad som är kvar
jag har varit blind för hennes krigföring
kanske kommer jag tillbaka när kärleken dött