På min nittonde födelsedag
gav du mig ett armband som glittrade i solen
en present till den dotter du alltid önskade dig,
en present till någon som aldrig var mig

På min nittonde födelsedag
gav du mig nitton slag i magen, inifrån
en present lik alla andra du har gett genom åren
en present lika sotig, blodig, skyldig som rakbladen

På min nittonde födelsedag
ville jag klättra ur min hud, detta skal
ville ryta som det odjur jag vet att jag är
ville få dig att fatta att jag är mer än det där

På min nittonde födelsedag
blev jag fucking trött på att klandra mig själv,
trött på att låta dina rostiga gamla drömmar forma mig
på att behöva hålla ryggen rak när jag ändå är osynlig

På min nittonde födelsedag
ville jag slå med min näve och skrika mig hes,
ville jag bryta, byta, visa vad som finns under ytan,
ville jag vägra acceptera att du ser en vacker svan
jag är den fula lilla ankungen
och jag är jävligt fucking stolt,
jag har klättrat tusen hinder,
har krossat varje äcklig norm

På min nittonde födelsedag
slängde jag ett vackert armband i väggen,
tog jag dina tankar och krossade dem i näven
ställde jag mig upp och sprang in i framtiden