Glädjen lyser i dina ögon, när jag visar dig den nya jorden i rabatten.
    –Nu kommer här att växa, säger du.
    Du är också glad över golvvärmen, som jag har lagt in. Nu behöver dina vackra, små fötter inga tofflor, när du ska till badrummet på morgonen. Och i det nya badrumsskåpet finns plats för alla dina mystiska små burkar och borstar.
    Att altanen är iordninggjord är också underbart. Till våren ska vi sitta där tillsammans, äta frukost och se ut över sjön.
    Nu är det höst. Du njuter av grytan med älgkött, som jag har lagat. Det glittrar i dina ögon.
    –Jag har alltid velat leva med en jägare, säger du.
    Jag njuter av dig. Du är så vacker. Under klänningen har du på dig de där fantastiska svarta underkläderna. Och jag vet att du kommer att älska allt jag ska göra med dig efter vår romantiska måltid.

Det är bara ett problem. Du finns inte.
    Jag har sökt dig överallt. Jag har försökt få ögonkontakt med dig på bussen, på biblioteket, på caféer. Det är till och med så att jag har besökt dansställen.
    Och visst har det hänt att jag har fått dansa med dig. Men efter två danser har du alltid på ett ovänligt sätt tackat nej till en fortsättning. Det har inte hjälpt att jag har berättat om hur fantastiskt du kommer att få det.
    Jag har faktiskt funderat på att röva bort dig. Och visa dig, så att du får se med egna ögon.
    Nästa steg blir att jag gör det. Du måste ju fatta. För så här kan vi inte ha det.