När dom försökte titta inuti dig var det ingen som förstod. 
Den storm som härjar i ditt inte har aldrig kunnat namnges. 

För alltid kommer jag minnas dej den kvällen då framtiden och ett stort lovande liv låg förföriskt framför dig. 
Men inget gör mer ont än att se världen i fel färger. 

När din röst ej längre kunde ge ljud till det som tvingade lyckan från dig blev hela din värld ett skrik som bara jag hörde. 

Hur jag önskar att jag kunde ta din smärta från dej. Låta den leva hos mig. Där jag kan ta hand om den. Nära den. Svälta den. Bryta ner den i ett landskap som förstörts.
Ge
Solen
Sina
Strålar 
Tillbaka