Här du

säger han lite milt pillemariskt
och ställer en stor vit påse på marmorbänken i köket
stor påse till mamma i köket

jag kommer springande till mamma och vi tittar lyckliga ner i den
vita stora tärningar

spansk mandelnougat

provsmakning och sakta försiktigt tuggande
den milda snälla smaken smälter ner i magen

Den förnöjsamma känslan att dela en godis

Ser du
säger mamma 

och vi promenerar på den lilla villagatan
där varenda fönster glimmar av julstjärnorna i skymningen
frosten har lagt sig som ett glitterband
på grannens tvättlinor mellan äppleträden
men i allt oklarare färgtoner 

Vet du
hur vit smakar?
När den första flingan kommer får man
fånga den med tungan om man kan
för att smaka på vintern

En vecka senare går jag adventspromenad med mamma igen

det är mitt på dagen och jag äter inte snö längre, för jag vet redan hur det smakar
och mamma säger:
Titta nu där solen lyser på snön, ser du vilken färg den får?

Kan du?
Och jag skrattar, hoppar till och börjar beskriva solsidan och skuggsidan
och det fantastiska 

regnbågsgnistret som skaren återger

Gåvan att dela