Som en övergiven båt på ett stormande hav
där grynnor och djup döljs av ytan
Så drev jag kring och mig själv övergav
med en dröm om en plats mitt i grytan 

Ej slank och polerad som seden här bjuder
Mer robust, lite sliten och fårad av år
Färggrann och full utav livet som sjuder
Lät vinden mig driva utan mål eller spår

I stadens mitt och bland falska själsfränder
jag trodde min själ stod att hitta
Illusionen fick näring av inre bränder
Så svårt att bli fri från all smitta 

Men en stadig botten gav tillit och mod
Belyst blev min tillgång och styrka
Med villkorslös kärlek som källa ombord
ingen avgud behövs för att dyrka 

Så glider jag in i en hamn utan slut
åtrådd och åtråddhet åter
Vinden och våren och kroppen nu njut
Försonas med allt och förlåter