... att du får mig
att må bra 
av att du finns i mitt liv
så tror jag du 
borde fundera över
att börja se över
vilket perspektiv
du har 
på hur en relation
fungerar
när den är
så som naturen
menat att den ska ...

Om du vore
en belastning för mig
så skulle jag ej
ens vilja vara i närheten av dig ...

Att du berikar mig
med din blotta existens
är liksom själva grundförutsättningen
för att min kropp,
mitt hjärta och min själ
om att släppa in dig i mitt liv
kan vara och är överens ...

Men om jag är ett irritationsmoment
i ditt liv
för att jag upplever att du 
skänker mitt liv mening och innebörd
utöver att du med din närvaro
ger mig livsglädje och är en källa 
som ger mig inspiration,  kraft och energi ...

... Då är jag nog nödd och tvungen
att revidera och ompröva
såväl din plats i mitt liv
som min egen i din framtid ...

Oavsett vad jag faktiskt känner
när du finns och berör mig
nära tätt intill
så där som jag känna vill ...

Ty även om du 
är den som är ämnad för mig
så räcker det inte så långt
om du själv det
vare sig förmår eller vill
se eller förstå ...

Då måste jag låta dig gå
eller själv välja en annan väg att gå ...

Erfarenheten jag har
från det fåtal gånger jag inte gjort så
när jag mött någon dig
som jag känt som om du varit för mig ämnad
och gjort allt för att du ska ha stannat kvar
oavsett de signaler som berättat för mig
att något inte varit så
som en äkta kärleksrelation borde va ...

... är avskräckande nog
med hänsyn till de konsekvenser
som lever kvar i mitt liv som refererenser
till varför jag kommit att inför framtiden
sätta upp dessa gränser ...