- Du har haft väldig tur. Du har blivit skjutsad hit av en sjuksköterska och hennes man. Såvitt vi kan se kan du lämna sjukhuset med dina barn under dagen. Men vi är lite undrande över din klädsel. Var bor du, och vad heter du?

- Sheila. Var är jag? Vad har hänt? Var är barnen?

- Sjuksköterskan sa att du ramlade när du vacklade ur din bil. Så sa hon att du föll så illa att du slog huvudet i en stolpe och förlorade medvetandet. Dina prover visar att du lider brist på väldigt mycket. De såg – eller snarare hörde - att ett barn reagerade väldigt svagt medan det andra storgrät, så de beslöt att så snabbt som möjligt köra dig till närmaste sjukhus. Du hade tur att de visste precis var det var, och att de tog hand om dig.

- Och barnen? Var är de?

- De  är på barnavdelningen och har fått vad de behöver och har repat sig bra, men du verkar behöva några dagars konvalescens innan du orkar ta hand om dem. Men det kan du få. Bor du på ett flyktingboende, och i så fall var?

- Flyktingboende, vad är det? Ett fängelse?

När Sheila hade fått ytterligare upplysningar om sin och sina barns hälsa och vilka andra omständigheter som rimligen väntade, blev hon oerhört tacksam och berättade utan omsvep allt som hänt sedan hon förlorade medvetandet. Hon hade berättat att hon hade flytt från ett flyktingtåg efter att ha blivit överfallen på det, och gått vilse med sina barn. Hon hade levt i skogen ett par dagar, innan hon hittade en båt som gav bättre tak över huvudet än något annat. Då förstod man att hon var i en väldigt svår situation.

Hon berättade att hon den senaste natten vaknade av att hon dels mådde illa, dels att hennes lille pojke föreföll ha andnöd och var väldigt svag. Att hon utan framgång hade ropat på sin välgörare, men sedan tagit hans bil för att söka hjälp. Hon berättade att hon förväntade sig att bli straffad, men bönade om att inte behöva skiljas från sina barn, och att hon skulle göra allt hon kunde för att ställa saker till rätta.

Sjukhuset beslutade att ringa polisen för att få kunskap om något kommunalt organ som tar hand om flyktingar. Men vid denna tidiga förmiddag som ännu rådde, hade man inte lyckats få någon relevant kontakt men ämnade fortsätta att försöka få kontakt, senare under dagen. Vid kontakten med polisen hade man återberättat vad hon haft för sig de senaste dagarna, och polisen kunde konstatera att hon hade begått ganska många småbrott. Man såg av naturliga skäl inte särskilt allvarligt på brotten i sig, men då det uppenbarligen fanns ett antal sakägare behövde saken utredas.

Var är sjuksköterskan som körde mig hit? Har bilen som jag tog återbördats till sin ägare? Jag måste be om ursäkt och tacka!

Du ska nog inte vara så orolig. Sjuksköterskan som skjutsade dig hit förstod att du hade drabbats av omständigheter som du rimligen inte haft möjlighet att hantera på ett normalt sätt. Hon har dessutom rest vidare långt norrut och har inga ersättningskrav, men har berättat att du kört till ett visst gatukök. Vi har tagit kontakt med dem och det rådde till en början stor förvirring om vad ärendet handlade om. Bilrån? Kidnappning? Och en mängd andra spekulationer. Hon tog också registreringnumret på bilen. Med det har vi tagit reda på vem som ägde den, och meddelade polisen. Det gjorde flera andra också, under natten. Den stod rakt över ett övergångsställe. Bilen stod och gick på tomgång länge så flera personer har hört av sig om den. Till sist fick man tag på ägaren och bilen är tillbaka hos honom. Du är dessutom välkommen tillbaka för att hämta dina kläder.