... det är länge sedan
dags att gå lägga sig ...

Känner i
varje litet skrymsle och vrå
trötta tecken på
att jag i din frånvaro
sällan lyssnat till
vad min kropp och själ
med avseende på 
mitt sömnbehov vill ...

... vare sig igår
eller andra dagar
med några undantag
sedan ett antal år ...

Vet så väl
hur väsentligt vila är
men sängen
där den står
ödsligt tom, kall
och föga inbjudande
i närvaron av din frånvaro ...

... väcker ingen 
större inspiration
till att följa min röst
maning till djupdykning
under täcket 
för några timmars drömspaning
med kudden som stöd ...

Vet att det är 
många såväl annorstädes
som här
vilka anser 
att grunden för ett gott liv
och förutsättningar för
att kunna få ut det väsentliga i livet
bygger på 
tillräcklig sömn
tre mål mat om dagen
exklusive mellanmål
regelbunden motion ...

Alla andra behov vi har
sedan nästan per automatik
över tid löser sig ...

Säger inte att de har fel!

Men det fungerar ej
för sådana som är som mig ...

För mig är kärleken
och närheten
till den dig 
som är ämnad för mig
det som är verkligt väsentligt
för att förutsättningarna  
för allt det andra 
över tid 
ska kunna existera och utvecklas för mig ...

Om jag kan ha förståelse för
hur det fungerar för alla de dig
som inte fungerar som mig ...

... är det väl rimligt
att jag ska kunna förvänta mig
en viss förståelse från dig
för hur det fungerar för mig?

... Eller hur?