Ulla, min Ulla
säg får jag dej önska
Mälaren frusen och skrapad bar.
Nu må du fjärma dig
från sommartid och grönska
när du på stålklädd fot
mot Visholmen far.
Där får du rasta dej
och gärna unna dej en macka
fröjda dej åt luftad lunga,
kinden röd.
Och vintrigt väder tacka,
någon lustig visa sjunga,
rösten spröd.

Ä’ke de’ gudomligt
isens blanka fält
gudomligt att beskåda.
Mälar’ns fagra stränder,
utan sommar’ns tält
av snöfall höljt.
Strax de långa skären
dej mot staden för,
någonstans på fjärden
du en ”åtta” gör,
ä’ke de’ gudomligt
dessa ”halva rör”,
gudomliga, gudomliga.