I fula fiskars träsk
simmar anacondan under ytan
tänker bittert beskt
att aldrig mera skryta

Ringlar sig i mörkret upp på land
och maskerar sig med sträv o rivig sand
och som en tanke reser sig, alla stammar upp mot himlen
Ormen tänker att DET ska ske, just i denna timmen

Långt ut på svajjig gren har ormen ringlat
Timmen är så sen att det är färdigminglat
för en bitsk och frodig dam av yppigt mått
som krälar med svullen buk mot sitt sandstrandsslott

Ormen väser vid passage, jag är kungens man
och JAG TAR VAD JAG VILL HA!!!
kampen börjar snart med lömska bett
och nappatag runt fjällklätt fett

Ingen mera alligator på min gata, skriker en stissig apa
men damen biter hårt och djupt och med stor passion
mot ormens liderligt och glupande mission

Han kysser darrigt hennes hals och kluvna tungan viskar rakt i örat
- Får jag ta dig nu, vill du bli min fru, får jag lov att göra't?
Hon är låst och fast och klämd av åtta starka varv med sand och livets salt
och luften pressas ut ur hennes lungor och han kysser vilt och överallt

Alligatorn flämtar i total panik när ormen försöker tränga in,
djupt in i det röda mjuka, under hennes hårda gröna skinn
Hon ylar som en stucken gris och skållad råtta, samlar sista kraften sin
exploderar i tre vilda hugg när ormen fyller henne ut till bredden
med tur och det tredje hugget fångar hon hans skalle just på snedden

Ormen är i vild extas i hennes inre, klämmer sönder pansarfjäll så hett
men är förtvivlat fången mellan käkar, i ett skruvstädsbett
och hon biter så det knakar, så det knäcker och det spränger
och när det slutligt krasar så är det när det händer
att störtflod efter störtflod in i henne forsar, sprutar, droppar, rinner
precis som livet lämnar uttjänt orm, tills den krymper, dör och helt försvinner

Så blev den djupa hungern, som får ormens lem att stånda
just denna Anacondas, sista nakna vånda