Ära Fosterland

Finska armens soldater!

Ni ville inte ha krig.
Ni älskade frihet, arbete och ståndaktighet,
men man tvingade er in i striden,
där ni utförde storverk,
handlingar som i kommande århundraden kommer att skina i historiens tidningar.

Jag har stridit på många slagfält,
men har inte hittills sett liknande soldater.
Jag är lika stolt över Er som över mina egna barn,
lika stolt över er som fjällens män i norra Finland,
som männen på Österbottens slätter.
Karelens skogar,
Savolax höjder,
Tavastlands och Satakunnans bördiga fält.
Nyland och Varaisinas-Finlands tunna skogens pojkar.
Jag är lika stolt över era dåd,
oavsett fabriksarbetaren och den fattiga i sin stuga och den rika.

Jag tackar Finlands alla stola vapenslag som under era fötter uträttade hjältedåd
från krigets första dag.

Jag tackar er för ert mod,
då armen gick in emot en övertalig övermakt,
mötandes okända stridsmedel,
mot okänt rustade fiender, och seghet,
när de med sina steg skulle gå in i allas våra hem.

Med glädje och stolthet tänker jag på Finlands Lotta kår,
som med mod och sitt uppoffrande,
på olika områden gav sitt lugn till tusentals män från skottlinjen.

På hedersplats står också under krigets hårda tider de tusentals ståndaktiga arbetare,
som trots under flygbombningarna arbetade vid sina maskiner för att leverera armen dess förnödenheter under fiendernas intensiva eld,
När ni arbetade för att förse våra trupper med dess utrustning.

Med tapperhet stred ni soldater med övermänsklig kraft,
för att försvara våra gränser.

Där ni skaffade det som saknades oss,
när ni skapade våra försvarslinjer.

Vi var tvungna att förse oss själva,
när världen i sin feber om kring oss försökte förse
sig själva inför angreppet,
in för stormen.

Ert hjältemod.

Soldater,

väckte förundran över alla länder.

Men tre och en halv månad efter kriget stod vi återigen ensamma.

Trots att ni fick i strida dagar och nätter, utan möjlighet till avlösning,
utan begräsningar och gränser till era fysiska och mänskliga krafter,
så skulle ni återigen stå där mot fiendens hotfulla anfall.

Men oavsett vilket så stod vår arme oslagbar,
trots oerhörda förluster,
oslagbar,
trots att våra fienden förstorade våra förluster.

Där hemma,
när otaliga luftanfall spred död och hemskhet
över barn och kvinnor,
tvivlade jag inte en sekund.

Vårt folk klarade prövningen med järnvilja.

Jag tackar de hjältemodigt stupades Föräldrar.

Jag tackar alla som stred i skottlinjen

och alla er på fronten för era bedrifter.



Här följer undertecknandet av Mannerheim

I mitt Fosterlands namn och Försvarsmaktens Överbefälhavare

Giver jag dig detta

Stridsman

Pekka Kyllönen

Kriget 1939 – 1940

Minnesmedalj: Svärd och Spännen

Nord Karelen

Huvudkvarteret 1940

Krigs Marskalk


Mannerheim