... är det
som all vår tid tar
och begränsar
den rättmätiga fria viljan
vi borde
men just därför 
knappt ej längre har ...

Måsten
vi försvarar
med näbbar och klor
alltför ofta 
av rädsla inför 
risken att behöva 
gå utanför ramverket
för de mentala föreställningar
vi av bekvämlighet byggt upp
kring den verklighet vi tror
är den enda tillräckligt säkra
i vilken vi kan leva, verka och bo ...

Men det finns 
en annan verklighet
om vi inför alla måsten
vi tror oss om att vi måste följa
vågar kompromissa lite grann ...

... och tar till oss insikten
om att de allra flesta 
av alla dessa måsten
kan omförhandlas
och eller anpassas 
till en sådan verklighet
som tillåter oss
att få tid nog
för att kunna lära känna,
uppleva och kanske, kanske
upptäcka att det enda måste
vi ej vare sig kan eller vill 
förutan vara
är det som  skänker oss möjlighet
till att kunna få tid att njuta av varann ...