jag förklarar mig
med osäkerheten i rummet som jag själv tog med
på alla sätt och vis är du någonstans
där jag kunde tro, som du

så färgen börjar falna
det lyser starkt om mörkret
är någonting som bedövar

vill något annat
gå gick gått, så går det hela över…
styr med känslor utav plast
något mjukt som blev vasst
ett slag som ingen vann, samlar bakslag och sätter i brand

för mitt sandsäckshjärta, får väl slås av någon annan

och jag brinner snabbt
men briserar långsamt för jag tror du ser mig knappt
jag är skör som stål och blank som tegel
ett undantag till en gyllene regel

för mitt sandsäckshjärta, får väl slås av någon annan