... om allt det där
som stressar mitt liv
inte är någonting 
jag kommer att behöva
bry mig så särdeles mycket om
särskilt länge till ...

Oavsett hur mycket
jag än älskar livet
och vill få fortsätta finnas kvar
så känns det ej
riktigt som om
det så kommer att bli ...

Det jag behöver
synes ej
vilja infinna sig 
inom rimlig tid för mig ...

Ingen självömkan
eller klagovisa
jag söker sprida
för att få världen
att tycka synd om mig ...

Blott ett konstaterande
utifrån den känsla
som allt mer
i din närvarande frånvaro
gror, växer och slår rot
i varje litet skrymsle och vrå
inom hela mig ...

Det första flöde
som publicerades här av mig
är mer aktuellt än någonsin förut
här och nu ...

Ty det är verkligen så
att jag för att få en chans
till att fortsätta ett tag till
och kunna bryta den trend
som berättar att jag
förutan dig närmar mig mitt slut ...

Behöver dig ...

Du fattas mig!