i aprilnatten flyr jag tomheten,
bakom en dimma av evaporerade tankar.
delar en ciggarett med mig själv
och försöker förgäves förgifta föraktet.

fyller och tömmer lungorna en gång till,
nattluften klippar som skam i halsen
och jag minns inte varför jag gråter.

hör de grå soldaternas entoniga
tramp, tramp, tramp,
över mitt huvud.
och jag tror jag ligger kvar här och drunknar
i himlens sista vårregnssonett.