så,
nu har du släppt taget och jag hänger kvar,
dinglar under dina fötter.
havet brusar här under,
svarta vågor av ensamhet
bär vrakdelar av oss
in mot klippiga stränder.

jag kan inte släppa,
kan inte ge upp,
för dånet där under gör mig galen.
jag kan inte lämna,
kan inte ge upp,
fastän jag stundtals håller med.

så,
en evighet och tre dagar,
sen så var det nog,
sen räckte det.
det fanns inget mer att hämta
mitt bröst är tomt,
mitt huvud tomt,
och havet
bara brusar.