Nästa månad femtio år…Och hon trettio i november.
Och ingenting som gjorts och sagts,
har funnits mer än över dagen…en i sänder.
Och ingenting finns mer på kortet som hon lagt,
än tonat hår, humör och fina tänder.
Ändå kommer han för alltid vara bunden,
vid hennes mjuka mun och hals och nacke,
som han fick röra vid för stunden.
När hästen kastat henne i en backe.

Och alltid när hon kommit genom snårskogen med hunden
Ville han som djuret gå vid hennes sida
Och när hon ryter kommandoord till hunden
Önskar han att det är honom hon manar till att lyda.
Så suktar han i tysthet…stora starka karln,
som när hon inte finns där saknar kivet,
Och som till slut har snappat…dumma karln
Att det var henne, han skulle arbetat och käftat med i livet.