Blommig sits, härpå våren sitter jag.
>>Skål inför det nya året>>, men visst fan,
jag har inga glas, jag krossade ett
under min högra fot.
Men jag har väl inga friare? Eller har jag det?
>>Jovisst>>, det var visst Måns som friade,
om jag skulle vilja gifta mig?
Äsch, han skojade bara, det är jag alldeles säker på.
Han hade snarare mord i sikte.
Fin utsikt över Viskan förresten.
Om inte herrn skulle tycka det?
Vilken herre då?
Den osynlige såklart. Herren.
I sin bäste dager.
Här sitter jag och väntar på lärkornas sång.
En tid kvar. Tålamod och att hålla på sig
är människans bästa dygd.
Kanhända att jag snart köper ännu en rokokostol.
Jag föredrar dialoger framför monologer.