Den summariska maskinen.

Är jag.

Jag inte rädd för något!

Och nu ljög jag som fan.

Min första rädsla är att jag förlorar de jag älskar.

Sedan skrämmer endast döden och evigheten mig.

Jag vill bara leva så länge jag kan.

Innan evigheten tar mig.

Dödsögonblicket har jag inga problem med.

Bara att bita ihop och låta skiten komma.

Jag kommer inte att gnälla när fegisarna halshugger mig.

Om de tar mig.

I någon jävla sandöken i Mali.

Jag kommer inte låta be svärdet mig om nåd.

Jag är inte sådan.

Ära, skyldighet och vilja.


Och jag går hela vägen om något händer.


För de alla mina älskade.


Troligtvis kommer jag befinna mig i ett annat land.

Men jag tar första flyget hem.

Oavsett kostnad.

Och när jag landar.

Kommer jag att vara äckligt målinriktad.

Så snälla!

Ni idioter på gatorna.


Rör inte de mina.


Jag kommer att hoppa rätt över borden i Tingsrätten.

För att få tag på er.

När de försöker att åtala er.


Jag kommer att jaga er,
för resten av era liv.


Den obevekliga summariska maskinen.

Kommer alltid att ligga bakom er.

Bakom era skuggor.


Rör inte mina älskade!