Dubai brinner också.

Inte bara Moskva.

Jag fick inte ens äta min hamburgare ifred.

För att det var ramadan i Dubai.

De tvingade upp mig på mitt hotellrum.

För att jag inte skulle fresta dem.

Där jag fann jag en kackerlacka på handfatet.

Då undrade jag vad allt handlar om.

Som den halvfulla ryska andrepiloten,
som somnade
över fryslådorna bakom lastnäten efter en cigarett.

När vi skulle gå ner i Mazar.

Och vi visste att vi var målsökta.

Av talibanerna.

De hade stulna ryska målsökade vapen.

Jag tittade ut genom fönstret.

Och jag såg de svartaste vingarna jag någonsin sett.

Och såg Afghanistans sand.

Och bergen.

Och tunnlarna mot Kabul.

Och de fattigas lerhyddorna.

Under vår inflygning.

Och jag hoppas bara som fan.

Att förstapiloten var nykter.

Jag fick sedan efter veckor på campen
en fråga av någon som litade på mig.

I fall jag ville åka till den Tyska campen Marmal.

För någon sambands orsak.

Tydligen hade någon antenn gått ner.

De hade tappat några linjer till Nicen.

De hemliga killarna.

Och vi åkte i två Jepear.

Och de fick ändra sin rutt.

För att vi hade blivit bombhotade.

(Åter igen.)

Igenom Mazar.

Förbi dessa lerhyddor jag skådade innan nedflygnigen,

Och jag såg de otroligt fattiga.

Barnen som badade i avloppsvatten.

Föräldrarna som tvättade kläder i avloppsvatten.

Jag såg åsnekärrorna som hela tiden hotade oss.

Mitt liv förändrades definitivt efter dessa syner.