... stilla tyst ditt namn
vilket min själ
och mitt hjärta
allra helst önskar
få känna 
nära tätt intill
i min famn ...

... men din själ
har länge sedan
redan lämnat din kropp
och lämnat mig kvar
utan något hopp
om att kunna få 
tillbaka det som en gång var ...

Din själ 
viskar till mig
att du intet högre vill
än att jag ska finna
den rätta kvinnan
som är ämnad 
att mig följa 
resten av mitt liv ...

Vet så innerligt väl
att du älskar mig
och att du vill
att jag ska lyssna
till din själ ...

Ty om du vore här
där jag nu är
och jag där du är
vet jag att du vet
att det du viskar till mig
är vad jag då jämväl
skulle önska dig ...

Att vandra 
ensam 
i sorg och tårar
genom resten av livet
är inte det bästa alternativet
man önskar den älskade
man tvingas lämna kvar
när kroppen sviker själen
och läggs i sin grav ...

Din själs viskningar
och svala ömma beröring
berättar för mig
att din själsliga närvaro
för alltid
kommer finnas nära 
så som äkta kärlek
får själar att följa varandra
när de för all framtid blivit kära ...

Men när en jordbunden själ
tvingas lämna sin älskade
kvar att ensam genom livet
fortsätta vandra
väcker kärleken 
en innerlig önskan om
att den älskade på vägen
ska fortsätta söka 
men också finna kärleken åter
hos någon av alla de andra ...

Ty kärleken 
i sin allra vackraste 
mest äkta form
är sådan till sin karaktär
att den ej vill 
se och känna
att en älskad 
som blir lämnad
otröstligt gråter ...

Saknar dig
även om 
jag ännu känner din själ ...

Vet att du vill mig väl
och att jag är din själsliga skatt
som du vill 
åter ska finna
någon som får mig
att gråta alla mina tårar
och skratta alla mina skratt ...